annasskrutt

Jaha... Finaste har sovit ganska dåligt på dagarna, typ varannan dag. Och det måste ha tagit på krafterna för nu har han sovit i 2,5 timmar och verkar inte vara sugen på att vakna. Undrar om han tror det är natt, är ju rätt mörkt ute. När han väl vaknar ska vi ta en promenad med vagnen, gå till lekplatsen i galonbyxor och prova nya hink+spade och handla mat till tacokväll. Har svårt för det där med tacos, förr åt vi "för ofta" och nu på tok för sällan! Ska bli såå gott. Har ett gäng perfekta avocados hemma också, så idag blir det guacamole också.

Bästa moster fyller år - firar med mys i soffan!


Snälla Morfar hade köpt fin gunga, men det var lite läskigt...

Efter ett tag släppte chocken


Mamma satte fast en apa runt mig - var väl inte heller så jättekul...

Men mysigt var det när den ville kramas!

Min bästa vän - vovven

Nu du gröten! Here I come!                                  

Bra jobbat SL som första morgonrusningen med sommartidtabell lyckas få till växelfel på Tvärbanan! Och tack SL för den informativa upplysningen om att förseningarna är "stora". Vad är egentligen "stora" enligt SL? 16 minuter skulle det visa sig... Tur att Roslagsbanan också är ur funktion till oktober och går med 30- minuterstrafik hela dagarna (från mörby!) så att jag ändå hann med tåget och kom i tid till jobbet. Förlåt älsklings-S, men jag klarar inte av att vara positiv när de gör på det här sättet! Kan tillägga att busstrafiken i innerstaden nu på kvällen har haft förseningar på 90 minuter pga köer. Detta utan att de håller på att "rusta upp" centralbron och söderledstunneln (sätter igpng om någon vecka). Minns hur bra det gick förra året...

Antagligen kommer min vän N att flytta till Hammarby sjöstad under sommaren. Är såå glad! Vi har stora planer på att promenera, springa, bestiga Hammarbybacken, ha picknick, balkongdricka och barn-/ hundvakta. Jag längtar!

Jobbade ju med min lillebror idag, som assistent åt honom. Han är 14 och sitter i rullstol och idag stod shopping på schemat. Varken han eller jag var väl särskilt exalterade, med en låång shoppinglista skriven av vår far Översten och utan vettiga storleksanvisningar. Eftersom han sitter i rullstol och har skenor på benen är klädbyten inget man gör "bara för skojs skull" och jag tvivlar på att han någonsin provat ett par byxor i en affär tidigare. Men nu var det alltså dags. Tror inte att brorsan tyckte att det var så skoj att trängas i ett omklädningsrum och prova ut jeans för han ville bestämt ha de andra som provades. Strumpstorleker var antagligen hemligt eller fullständigt oviktigt för honom att veta så det blev en vild chansning.

Mycket lättare att köpa kläder till Nico :). Herr Far frågade om vi ville ha en overall från POP som hans senaste barn hade haft. Den var jättefin, får se om man vågar använda den. Lillsyrran var jätteförsiktig av sig när hon var liten och den är som oanvänd, trots att den användes under både vår och höst.

Varje gång jag diskar funderar jag på att separera från min älskade sambo - endast av den enkla anledningen till att det skulle bli lite mindre disk. Jag HATAR att diska och det tar aldrig slut. Förr i tiden var vi två stycken som i princip bara åt middag hemma, varav minst två av middagarna var hämtmat. Säg att det blev ca 14 måltider/ vecka med disk... NU är vi tre stycken som är hemma hela dagarna och äter samtliga mål (hemmalagade) och ett gäng extra mellanmål (som självklart ska tillagas med kastruller och redskap) beredda ur mitt kök. I runda slängar ca 60 (!) måltider/ vecka med disk... Det är ju helt sjukt! Har aldrig räknat på det förut, men det är inte så jävla konstigt att det känns som att jag inte gör någonting annat än att diska och koka frukt.

De två timmarna idag som jag inte har diskat på lyckades jag fylla med riktigt mycket annat TRÅK. När vädret såg ut att vara ganska "trevligt" tog jag med mig barnvagn och paraply och gick till Sickla för att handla ett par nya skor till den lille för 299 kr, i rätt storlek den här gången... När vi skulle hem igen har Nico förstås vaknat och är sur/ hungrig, regnet ÖSER ner, bussen är missad med en minut (nästa om 29 minuter), mitt sunkparaply klarar inte vinden och måste kasseras. Får gå i det jävligaste väder jag upplevt i år, bitter som få, ackompanjerad av en ylande, gråtande, hungrig bebis.

Egentligen skulle jag ha träffat en gammal vän idag. Eller, vän kanske inte är rätt ord... För några år sedan gjorde jag ett nytt försök att få nya vänner (alla andra härstammar från grundskolan) och det här var en av dem jag fann. Vi kan kalla henne för A - som i as... Vi var väldigt bra vänner, hon bodde hos mig när hon akut behövde någonstans att bo, ställde upp på mig på samma sätt... tills hon fick en ny pojkvän och dog sambolivet med honom. Vi hördes nästan ingenting förrän 4 år senare när det var dags för bröllop. Då förväntades jag slänga ut massa pengar på möhippa, kläder, present och fan vet vad. Tänkte att kontakten kanske var återupptagen. Jag ringer massa - hör inte ett ord. Jag får min bebis - hör inte ett ord. Jag skickar ett mail på facebook - får nåt jävla martyrsvar om att allt är åt skogen, äktenskapet sprucket och bla bla. Jag ringer - inte ett ord. Jag skickar sms - får ett mass-sms till svar om att livet fortfarande är skit, jobbet förlorat, bla bla bla - sedan återigen inte ett ord. Jag skickar ett till mail på facebook - Ja! Vi ska träffas. Och vad händer idag när vi ska träffas - INTE ETT ORD! Ringer, men får inget svar. Är nu ursinnig, raderar alla gamla sms, alla nummer och blockar A(s):et från facebook. Får ett sms om att hon precis såg att jag ringt, morfadern hade dött tidigare i veckan, bla bla. Hon har ännu inte sett att jag blockat henne på facebook :). När hon ser det blockar hon tillbaka.

Nu var det ju jävligt typiskt att hon inte skulle kunna träffas idag för att hennes morfar dött. Dödsfall ger faktiskt dispens. Men hon har haft ett helt år på sig att se till, eller ens hjälpa till, att träffas. Eftersom att jag inte orkar vänta på att få ta mitt "avslut" med henne IRL (skulle ju kunna dröja ytterligare ett år) så får det här duga. Nu är hon så borta ur mitt liv och jag kan inte riktigt säga att jag önskar henne ett bra liv. Men, vafan, karma tycks ju funka på henne med skilsmässa, uppsägning och dödsfall, så jag får väl önska henne ett gott liv ändå, jävligt gott kan hon ha det. Adjö!

Det värsta idag var nästan när jag lagat mat till bebisen och matlådor till mig och S och ska skyffla upp allt i burkar. Då häller jag en hel portion kladdigt ris i en kökslåda. Kuuuul!

Gonatt allesammans. Jag hoppas att jag drömmer om en sandstrand...

Nu är skolan äntligen över. Vilka betyg jag får i de olika kurserna vet jag inte, men godkänd blev jag i alla fall. Imorgon står lunch och promenad med föräldragruppen på schemat. Ska bli skönt att komma in i det vanliga föräldraldighetslivet igen. Förutom att sötaste lärde sig sätta sig upp, krypa, klättra och var sådär underbar som bara han kan vara, känns maj månad mest som ett svart hål. Ett svart energisugande hål...

Det måste vara något av det bästa med att ha barn (så länge barnet är friskt och mår bra förstås). Hur hemskt och jobbigt någonting än är så får jag skratta massor varje dag, jag får känna mig stolt och lycklig. Och känna kärlek som nästan svämmar över.

Dag två av mitt nya liv är snart över, gick nog bättre än igår. Blev visserligen inte så mycket promenerat, men vad kan man kräva när vädret har varit uselt... Ingen kesella idag, men en kaffe med mjölk. Träffade tant C och hennes kompis och kunde inte tacka nej!

När jag kom hem från utflykten var jag helt skakig och kände mig rätt dålig. Tänkte först att det var för att jag ätit för lite, men så var det inte. Insåg att det kanske var så hemskt som abstinens - efter socker! Kan det vara så?! Skandal. Jag stod i alla fall emot, både biskvier och toblerone, och åt middag istället. Efter middagen mådde jag bra igen. Måste se till att ha lite mer frukt, nötter och sånt hemma så att jag har alternativ när jag blir sugen.

Första dagen på mitt nya liv har gått (ganska) bra. Tog en morgonpromenad med Nico i barnvagnen i en timme. Glömde solglasögonen hemma så det var inte direkt någon behaglig utflykt. Gjorde grön ärtsoppa till lunch, medan sötaste sov. Sen kom svärmor på besök och jag cyklade iväg och handlade. Massa frukt och grönt! Sambon blev lite blek när han packade upp och insåg att det inte skulle bli så mycket kött för honom den närmsta veckan. Gjorde iordning fruktburkar till Nico och fruktsallad till mig själv - som jag åt med kesella :(. Blev en till soppa till middag och efter det en bärdessert - även den med kesella. I stort är jag nöjd med dagen, får softa med arlas lockelser imorgon bara...

Har pluggat lite, har sista seminariet på onsdag, sen är terminen klar! ..bortsett från en liten omtenta i september som jag måste läsa till i sommar. Men jag har ju ett par månader på mig och fram till midsommar tänker jag bara göra trevligheter!

Nu är det dags! Nu är det fasiken dags! The unhealthy over eating has to stop... Enligt min våg hemma har jag visserligen bara tre kilo kvar innan jag är tillbaka till "pre graviditet", men detta är alltså viktmässigt. Volym- och densitetsmässigt är det betydligt längre tillbaka. Och jag trivs inte i min kropp längre - alls. Den fungerar inte som jag vill och jag känner mig inte bekväm med den. Det är ju egentligen inget fel på den, den är bara väldigt otränad.

Så nu kommer jag till problemet... HUR ska det gå till? Jag vet vad som måste göras, det behöver man inte vara något geni för att lista ut - förbränna mer än vad jag får i mig. Men på vilket sätt? Jag har ingen disciplin alls när det kommer till att äta få kalorier, det går bara inte. Alltså måste jag träna väldigt mycket istället. Och sen måste onyttighetsintaget få ett slut. Mer frukt och grönt. Hade planer på att köra nån slags detox, men jag kör nog nån lightvariant i så fall. Kaffet vill jag gärna kunna sluta med. Ska väga och mäta in mig imorgon, sen kör jag. Ny vecka, ny månad, ny sommar, ny kropp. En sund, hälsosam, stark kropp.

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det känns att söndagen imorgon inte är den sista lediga dagen innan nästa veckas arbete börjar igen. Jag gick upp halv sju imorse, lekte/matade/bar/dansade/sjöng/diskade med Nico och var inte särskilt trött. Tror att bara tanken på ledighet får mig att orka mer. Och som jag VILL orka! jag har ju blivit bestulen på en hel månads hemmatid med Nico, det måste kompenseras. Och det kräver ork... Jösses, vad det går undan nu när han kryper obehindrat!

Min praktik är klar nu och jag lyckades klämma in två dagars BVC- praktik. Fick både genomgång av säkerhet och tandinformation! När det gällde säkerheten berättade handledaren att det är vanligt att barnen kryper/ålar sig ur vuxensängen åt fotändan... Hmm, tänkte jag. Just den morgonen hade jag fått tag i Nico precis innan han tänkte dyka från kanten. Så jag hade stoppat in en kudde under madrassen - det hjälpte ju förr. Tydligen inte längre, för när jag ringde sambon på fikarasten berättade han att han hade vaknat av att busungen satt och babblade för sig själv - på golvet - vid fotändan. Trots att han legat i sängen en kvart tidigare. När jag kom hem såg jag att det var massa utspridd jord där han rymt på morgonen. Han hade ju självklart suttit och lekt med en blomma som vi tvingas ha på golvet (inte ett enda jävla fönsterbräde har vi hemma). Inte konstigt att han hade varit glad och struntat i att tala om att han var vaken med ett illtjut.

Han sover faktiskt fortfarande, somnade för fyra timmar sedan... och nu vaknade han - otippat! Ska ge sötaste lite ersättning, enda gången han tillåter mys.

Nattinatt!