annasskrutt

Hemma hos oss huserar just nu mänsklighetens ynkligaste lilla varelse. Så snorig och snörvlig! Inte blev det bättre av att jag tog med honom till husläkarmottagningen för ett blodprov. Han blev så ledsen fast damen var snäll¨, pedagogisk och sa att han var söt. För att förtydliga är det bebisen jag pratar om och inte sambon, även om han beter sig på samma sätt vid minsta förkylningstecken.

Natten då..? Jag vaknade till ett par gånger under natten, men det var ju sambon som stod för att "jobb". Jag gjorde ett nytt försök med öronpropparna och den här gången fungerade det nog. Strax innan sex vaknade jag av att Nico låg och snörvlade och då plockade jag över honom till vår säng och han fick amma. Han somnade om och ville inte gå upp förrän halv nio!













Halv tio hade han tröttat ut sig själv under babygymmet. Snoret rann och gnäll, gnäll... Så ner i vagnen (när mamma gör får man både lakan och snuttefilt) för en tupplur.




Vårt snabbkaffe var slut och jag behövde verkligen en kopp. Fick slita ner den förbannade kaffekokaren och go old style.

I vanliga fall hade jag gärna struntat i kaffet och tagit en ute någonstans, men på grund av bebisens mjölkallergi finns det inte mycket njutning och nöje i att fika ute. Först måste man hitta ett ställe som har sojamjölk, sedan betala minst 20 kr extra för att få den mjölken skummad och hälld i yttepytte kaffe. Jag (sambon) betalade 40 kronor för en sojalatte i Sickla förra helgen. Efter halva var jag tvungen jag gå iväg och byta blöja och amma och otippat hade den mist sin charm när jag kom tillbaka.