annasskrutt

Nu är det dags! Nu är det fasiken dags! The unhealthy over eating has to stop... Enligt min våg hemma har jag visserligen bara tre kilo kvar innan jag är tillbaka till "pre graviditet", men detta är alltså viktmässigt. Volym- och densitetsmässigt är det betydligt längre tillbaka. Och jag trivs inte i min kropp längre - alls. Den fungerar inte som jag vill och jag känner mig inte bekväm med den. Det är ju egentligen inget fel på den, den är bara väldigt otränad.

Så nu kommer jag till problemet... HUR ska det gå till? Jag vet vad som måste göras, det behöver man inte vara något geni för att lista ut - förbränna mer än vad jag får i mig. Men på vilket sätt? Jag har ingen disciplin alls när det kommer till att äta få kalorier, det går bara inte. Alltså måste jag träna väldigt mycket istället. Och sen måste onyttighetsintaget få ett slut. Mer frukt och grönt. Hade planer på att köra nån slags detox, men jag kör nog nån lightvariant i så fall. Kaffet vill jag gärna kunna sluta med. Ska väga och mäta in mig imorgon, sen kör jag. Ny vecka, ny månad, ny sommar, ny kropp. En sund, hälsosam, stark kropp.

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det känns att söndagen imorgon inte är den sista lediga dagen innan nästa veckas arbete börjar igen. Jag gick upp halv sju imorse, lekte/matade/bar/dansade/sjöng/diskade med Nico och var inte särskilt trött. Tror att bara tanken på ledighet får mig att orka mer. Och som jag VILL orka! jag har ju blivit bestulen på en hel månads hemmatid med Nico, det måste kompenseras. Och det kräver ork... Jösses, vad det går undan nu när han kryper obehindrat!

Min praktik är klar nu och jag lyckades klämma in två dagars BVC- praktik. Fick både genomgång av säkerhet och tandinformation! När det gällde säkerheten berättade handledaren att det är vanligt att barnen kryper/ålar sig ur vuxensängen åt fotändan... Hmm, tänkte jag. Just den morgonen hade jag fått tag i Nico precis innan han tänkte dyka från kanten. Så jag hade stoppat in en kudde under madrassen - det hjälpte ju förr. Tydligen inte längre, för när jag ringde sambon på fikarasten berättade han att han hade vaknat av att busungen satt och babblade för sig själv - på golvet - vid fotändan. Trots att han legat i sängen en kvart tidigare. När jag kom hem såg jag att det var massa utspridd jord där han rymt på morgonen. Han hade ju självklart suttit och lekt med en blomma som vi tvingas ha på golvet (inte ett enda jävla fönsterbräde har vi hemma). Inte konstigt att han hade varit glad och struntat i att tala om att han var vaken med ett illtjut.

Han sover faktiskt fortfarande, somnade för fyra timmar sedan... och nu vaknade han - otippat! Ska ge sötaste lite ersättning, enda gången han tillåter mys.

Nattinatt!

Ledtråd - tungan!  

Det börjar vända lite nu, humöret hos bustrollet. I ett par veckor har han blivit vansinnig så fort man tittat åt ett annat håll, för att inte tala om när man går en bit bort. Men nu när han har börjat krypa ordentligt så känns det som att han har lugnat sig lite. Han verkar fatta att han kan ta sig omkring för egen maskin, när han känner för det.

Och tar sig omkring... Det gör han. Vänder man bort blicken i två sekunder kan han vara på väg åt ett helt annat håll, eller någon meter bort. Ser han en sladd, snöre eller liknande blir han som en målsökande missil. Likaså har han upptäckt eluttagen :(. Måste köpa sådana där skydd, sambon har tejpat - och jag HATAR tejp.